Hej
Jag heter Boas Adolphi, och är tillsammans med hustru Mirjam, grundare av Barnens Ambassad.
31 år har gått sedan vi satte våra fötter på ukrainsk mark. Sovjetunionen hade fallit och Ukraina blev en självständig stat den 24 augusti 1991. De första åren var inte så lätt. Jag kunde inte språket, och inte många kunde engelska. Jag kände mig lite som en man från Mars. Någon berättade, och de skrattade. Alla utom jag för jag fattade ingenting. Så småningom så började förstå lite grann, sedan mer och mer. Jag studerade inte språket, det kom öron vägen så att säga. Lyssna, lyssna
I dag så kan jag kommunicera med folk, och vet också när jag skall skratta, och inte.
Ukraina och dess folk tog våra hjärtan.
Ett tåligt folk som fått utstå mycket i historien
Man brukar jämföra det ukrainska folket med humlan. Teoretiskt set skulle den inte kunna flyga. För stor kropp för små vingar. Men den flyger ändå! Så också med det ukrainska folket. Svårigheter, hungersnöd, krig … men de går vidare
Ukrainas nationalsång
Allvarliga elever står i givakt, då man spelar Ukrainas nationalsång, under en skolavslutning i byn Piski. Bilden tog jag för några år sedan, och lite visste man då vad som komma skulle.
I dag är det många soldater som stått i givakt, och nu är ute och försvarar sitt land, som den 24 februari 2022 angreps av Putins Ryssland. Egentligen började det redan 2014, då Ryssland invaderade den östra delen, Luhansk och Donetsk regionerna.
I dag har Ukraina kunnat återta vissa områden i söder och i öst, med hjälp av nya vapen från EU länder. Bland annat Sverige. Det är tillfredställande att se hur EU satte ner foten, och sa: ”Nu räcker det. En maktgalen despot, ska inte kunna diktera hur vi ska leva och under vems flagg. ” Tyvärr har många soldater och civila fått sätta livet till, i krigets fasor.
Vad kan man då säga. Ska vi ge upp att hjälpa, stötta och trösta de som sörjer. Ska vi säga med en suck: ”Ja, så är det, det är bara att gilla läget.”
Nej och åter nej.
Vi ska fortsätta den goda kampen att hjälpa dem som lider, trösta dem som sörjer.
Stå upp för det goda.
I Jesaja 58: 6-10 ger Gud oss riktlinjer hur vi skall vara
Nej, detta är den fasta jag vill ha:
Lossa orättfärdiga bojor, lös okets band,
släpp de förtryckta fria, bryt sönder alla ok!
Dela ditt bröd med den hungrige, ge de fattiga och hemlösa en boning,
klä den nakne när du ser honom och dra dig inte undan för den som är ditt kött och blod.
Då ska ditt ljus bryta fram som gryningen och ditt helande växa fram med hast.
Din rättfärdighet ska gå framför dig och Herrens härlighet följa i dina spår.
Då ska Herren svara när du åkallar honom. När du ropar, ska han säga: ”Här är jag.”
Om du gör dig av med alla ok, om du slutar att peka finger och tala onda ord,
om du delar med dig av vad du har åt den hungrige och mättar den som lider nöd då, ska ditt ljus gå upp i mörkret och din natt bli som middagens ljus.
Hjälp i krig och på flykt
Vi på Barnens Ambassad fortsätter att oförtrutet hjälpa barn och barnfamiljer i Ukraina. I krig och på flykt.
Vi hjälper dem som kommit till vår stad Eskilstuna. Vi fortsätter med vårt team i Ukraina, i Piski och i Kyiv, att hjälpa dem som är i nöd. Vi kommer aldrig att gilla läget så länge krigets fasor råder.
Vägen är knappt farbar efter de ryska stridsvagnarnas framfart, men de tar sig fram till de behövande barnfamiljerna, i ett sargat Ukraina
Som Ambassadör och grundare är jag stolt över våra team i Ukraina samt här i Sverige
Och med Guds hjälp, ledning och visdom kan vi utföra det som han kallat oss på Barnens Ambassad att utföra.
Slava Ukraini. Ära till Ukraina
Boas Adolphi
Ambassadör för Barnens Ambassad
