Kallelse till Ukraina på ålderns höst – då fick vi något vi aldrig hade drömt om: en kallelse en uppgift i Ukraina.
Nyfikenhet och en önskan att hjälpa till, ledde oss på vår första resa till Ukraina.
Julen 2014 närmade sig och under ett helt år hade vi följt nyheterna från Ukraina: protesterna på Majdan, ockupationen av Krim, presidentvalet, kriget i östra Ukraina och dess hundratusentals flyktingar – precis som vi hade sett med de karelska flyktingarna. Hur har de det där?
Vi kände inte en enda ukrainare och landet var helt främmande för oss. Vi samlade ihop en påse med yllesockor och vitaminer som vi skulle ge till “någonstans”.
Vi bad om kontaktuppgifter till kyrkor eller barnhem som vi kunde besöka. Vi fick Mirjam och Boas Adolphis e-postadress och frågade dem om ett möjligt möte.
Reseplanen var att tillbringa fyra juldagar i Kiev. Den första kvällen skyndade vi oss nyfiket till Majdan torget, som imponerade stort på oss. Ukrainarnas hårda erfarenheter blev påtagliga där, när vi såg kors längs vägarna och kritstrecken av dem som hade skjutits på trottoarerna. Staden fängslade oss med sin skönhet – skulle tre dagar räcka för att se allt?
Möten i Kiev
Det önskade mötet ägde rum på julafton. Boas, Mirjam och jag träffade människor från Barnens Ambassads team i Kyiv. Vi besökte en mycket ung ensamstående mamma och hennes lilla Vanja och julhandlade med några judiska änkor.
Vi guidades av en förtjusande ung mamma, Sveta, en av Barnens Ambassads medarbetare, som själv en gång varit gatubarn. Vilken typ av arbete handlar det här om?
“Skulle ni vilja besöka Piski?” frågade Mirjam. Vi kunde lika gärna ha frågat om vi ville besöka månen. Vi hade ingen aning om vad Piski är eller vad som fanns där. Men på den tredje dagen såg vi något utan motstycke.
Piski är inte en hund
På finska Piski betyder hund, vovve, byracka.
Från Kyiv till byn Piski kör man cirka 80 kilometer åt nordost. Vi stannade till vid en stor marknad för att köpa frukt som vi skulle ta med oss tillbaka till familjen och till Vännernas Hus, som Mirjam berättade om i bilen på väg till byn.
Det första stoppet var hemma hos Tanja och hennes fyra barn; de bodde i uthuset till det större familjehuset. Vid porten möttes vi av en ballongförsedd 6-årig hjärtekrossare, Kristina.
Jag undrar om vi någonstans hade fått ett så omedelbart välkomnande som av Kristina och hennes lillebror Maksim? Storebröderna var fortfarande i skolan (julen firas vid en annan tidpunkt i Ukraina än hos oss i Finland).
Mamma Tanja sades också vara ett före detta gatubarn, som nu arbetade på Barnens Ambassad. Det var svårt för oss att föreställa oss.
Vännernas Hus är ett hus för vänner
I Piski satt vi vid det stora bordet i köket i Vännernas Hus tillsammans med den flyktingfamilj som bodde i huset.
Familjen hade tvingats lämna allt bakom sig under beskjutningen i östra Ukraina: hem, arbete, grannar, hobbyer…
Åtminstone föräldrarna-familjehem med de tio barnen överlevde flykten, liksom mormodern, vars pappa hade åkt för att hämta henne separat. Från den resan hade hon med sig lite gyllene honung hem. Det var svårt att lägga honung ovanpå pannkakorna…
Barnens Ambassads team satt också vid bordet. Vi beundrade uppriktigt Nadia, Viktor, Katja och Julia, som gjorde ett viktigt arbete i en krävande miljö.
Nio år senare har vår beundran bara vuxit. Arbetet har utvidgats, och i ett fullskaligt krig har vårt team visat ett engagemang för att hjälpa barn på ett sätt som förtjänar ett Nobelpris.
Julbarn under en stjärnklar himmel
När vi lämnade Vännernas Hus, gav den 6-årige sonen i flyktingfamiljen, Hannu en av de apelsiner som vi hade med oss som present: “Ta den här så att du inte blir hungrig på vägen.”
Viktor tog oss i sin lilla bil, Lada till ett par familjer. Vi körde genom mörka byvägar under en stjärnklar himmel. Vi kom som främlingar från ett främmande land, men vi välkomnades som kära vänner. Vår egen spänning försvann när barnen läste upp de dikter som de hade lärt sig till skolans nyårsfirande.
Snöflingan och Clownen
En familj med fem barn hade just fått in en hög med timmerstockar på gården, och pojkarna var ivriga att ta itu med dem. Det skulle inte ha varit något konstigt med det om vi inte hade hört hela historien.
Familjen hade inte råd att köpa ved för uppvärmning, så socialtjänsten tyckte att det var klokt att ta barnen till en internatskola, ett statligt barnhem.
Det skulle inte vara kallt på utsidan, men vad skulle hända med föräldrarnas och barnens hjärtan? Barnens Ambassad hade hört talas om fallet och köpte ett lass ved till familjen.
Kan det vara sant att en så liten investering kan förändra en hel familjs öde? Kanske kommer vi också att stödja denna typ av arbete…
Kallelse till Ukraina: Våra hjärtan blev kvar i Ukraina
Efter att vi återvänt till Finland besökte vi en mässa på de menlösa barnens dag. Vi lyssnade på dagens texter, tittade på varandra och visste att vi båda tänkte på vissa barn.
Det dröjde inte länge förrän resebacillen slog till igen. På vår resa till Ukraina i maj fick vi sällskap av två av Oilis kusiner, som fortfarande är med oss för en gemensam sak. På bilresan från Piski tillbaka till Kiev uttalade Mirjam ödesdigra ord:
“Skulle vi tillsammans kunna starta en förening Barnens Ambassad i Finland?”
Byråkrati behövs också
Vi kom överens. Mirjam och Boas tog med sig sin vän Richard Jurgens som ordförande och Leena Valkonen som kassör till det konstituerande mötet.
När Richard flyttade till USA blev Hannu föreningens ordförande. För att stärka styrelsen fick vi också Markku Holopainen och Esko Saxelin.
Vår lilla men pigga förening är registrerad och har polisens tillstånd för penninginsamling. Alla formaliteter är i sin ordning.
Utökade ringar av inbjudningar
Vi hade ingen aning om vad ullstrumporna och vitaminerna från den första resan till Ukraina hade i beredskap för oss.
När vi startade vår egen förening i Finland började hjälpen spridas. Först anslöt sig faddrar, gudföräldrar, donatorer och medlemmar i föreningen. Vi fick också resepartners.
Hantverkare och “jägare” av förnödenheter arbetade hårt för att skicka paket. Vårt lokala apotek, Savio-filialens apotek, donerar bland annat vitaminer till barn. Vår lokala Supermarket Oregano hjälper en flyktingfamilj som bor nära oss att handla mat.
Kyrkor och föreningar erbjuder möjligheten att berätta om Ukraina för nya givare som är kallade att hjälpa till tillsammans med sin familj, grannar eller kollegor. Det går inte att stoppa detta!
Hannu och Oili
Vill du läsa mer om Hannu och Oili
De här babystrumporna har en historia
Den första strumpan för de evakuerade formades på ett kallt tåg.
År 1939 hade vinterkriget precis börjat. En finsk mamma och hennes bebis reste med tåg till västra Finland för att undkomma kriget.
Bomber stoppade tåget. Det var kallt i vagnen. Mitt emot henne satt en handarbets lärarinna. Hon tyckte synd om barnet, som inte hade några strumpor på sig.
Hon hade förstås stickor med sig, men ingen garn. Hon började dra upp garn på sin egen kofta och sticka sockor till barnet.
En av sockorna hann inte bli klar, så hon gav mamman om lite garn från sin kofta och sa åt henne att inte ändra mönstret. De sitter så bra på bebisens fötter.
Må ditt barn växa upp friskt och lyckligt i ett fritt Ukraina!
Foton:
Aulikki och Marita packar upp evakuerades strumpor och kort.
Stickade djurfigurer vakar över babyförnödenheterna.
Hälsningar från Finland!
Våra vänner i Finland kom på en underbar idé: sticka “evakueringsstrumpor” eller “tågsockor” till nyfödda i Ukraina och bifoga deras rörande berättelse så att mammorna kan läsa den.
Vi packade mammalådan med inte bara strumpor utan även toalettartiklar, stickade leksaker, babyfiltar och filtar. Vi hoppas att de kommer att ge glädje och mod till mödrar som har barn mitt i kriget, också genom den finska evakueringsberättelsen.
P.S. Vill du få vårt veckobrev?
Det kan vi ordna! Är du nyfiken och vill veta mer?
Varje vecka skriver vårt team i Ukraina om vardagslivet och om aktuella händelser. Du får också läsa om Livlina i Eskilstuna – om ukrainska flyktingarnflyktingars liv i Eskilstuna. KLICKA PÅ BILDEN – VECKOBREVET.
Om barn och kriget
Här får du läsa artiklar som jag samlat från nätet artiklar om Ukrainas barn och kriget/ Mirjam
https://sverigesradio.se/artikel/manga-ukrainska-flyktingar-nekas-stod-for-vinterklader
Bad weather has caused power outages in more than 2,000 towns and villages in 16 regions of Ukraine and has also blocked road traffic.
Психологиня з Чернівців розповіла, як заспокоїти дитину, яка хвилюється через повітряну тривогу
Війна приносить в життя дітей втрату, невизначеність, активізує страх і тривогу. Діти втрачають звичну повсякденність та впорядкованість життя. Відчуття безпеки та захищеності діти шукають у батьків.
https://www.voanews.com/a/ukraine-thwarts-new-russian-drone-attack-/7370870.html
