Barnens Ambassad –Veckans sammanfattning 23

Välkommen till vår veckovisa översikt, där vi samlar den gångna veckans viktigaste händelser och nyheter från Barnens Ambassads arbete i Ukraina.

Här hittar du samlat våra uppdateringar från sociala medier under veckan, färska rapporter från fältet samt berättelser om de barn och familjer vi arbetar med. Vi inkluderar också utvalda nyheter från andra kanaler som påverkar vårt arbete och barnens situation.

I varje veckoöversikt strävar vi efter att förmedla både utmaningar och hopp – eftersom båda hör till den verklighet vi lever och arbetar i.

---

Barnens dagbok

i krig och på flykt från krig

Hej! Jag heter Svjatoslav.

Jag bor i Bobrovytsja. För tre år sedan bodde vi i Stara Basań.

När fienden attackerade var vi under ockupation. Stridsvagnar körde på vår byväg. De stod på fältet en kilometer från vårt hus. Vi hörde skott och det var mycket skrämmande. Vi sov i källaren. Där fanns inga fönster.

Vi gick till fots till Bobrovytsja, för där var det ingen ockupation. Och pappa ledde geten Kvitka 12 km, för geten ger oss mjölk. I Bobrovytsja såg jag en förstörd stridsvagn och soldater. Sedan åkte vår familj till Kyiv, och med tåg till Lviv. Tåget stannade ofta på grund av explosioner och det var också skrämmande.

Vi åkte med mamma till Polen, och därifrån med färja till Sverige. Jag var på färja för första gången. Där fanns en stor matsal. Jag såg också mycket vatten, och till och med en delfin.

I Sverige var vi i 2 månader, sedan återvände vi hem. Nu går jag ut årskurs 4.Ibland flyger Shahed-drönare över oss. Ofta är det flygalarm och vi får studera hemma.

Jag drömmer om att kriget ska ta slut.

Svjatoslav, 10 år.

Sommarfeeling i Vännernas Hus

Juni. Sommarens andra dag. I Vännernas Hus pågår en spännande skattjakt.

Alla barn ger sig hän åt leken med glädje. Vilket lag som vann och fick flest poäng spelar ingen roll. Det viktiga är att alla fick njuta. Efter tävlingens resultat blev det picknick med god mat och glass.

/Raisa Mikolaivna

Måndag igen. Vi är hemma. Boas och jag tillbaka från månadens talarrunda. Sverige, Finland. Semester också.

Teamet i Ukraina lever mitt i kriget. Vi ber för dem. Varje dag. Längtan biter. Vi gör vårt här i Sverige och Finland och var du än är.

Teamtime börjar som alltid. Bibel. Bön. Tiden under pandemin lärde oss. Nu är behoven ännu större. Så mycket tomhet, byar med fruar och barn, tider att så för framtid. Männen och stora bror på fronten.

Viktor rapporterar. President, platschef. Ryska trupper samlas vid gränsen. Inget gott.

Natten. Bin-ljudet. Alla lyssnar. Mamma. Barn. Teamet. Var? BAMM!

Tystnad.

Morgon. Telefonen. ”God morgon vi lever.” Ännu en dag att verka.

Skolavslutning väntar den 6 juni, och barnen pratar om det varje dag nu. 1 juni skulle varit Barnens dag också, men Ukrainas President sa 20 november istället. Barnen fnös åt det – vuxna bestämmer så konstigt! Vi firar ändå, varför skulle vi vänta? Vi grillar och lekar planeras, och om sirenen ljuder får vi väl dansa i källaren istället. Vi är ju barn varje dag!

Sommarläger! 1-14 juli väntar. Kan du föreställa dig hur barnens ögon tindrar när de pratar om Sverige? Två veckor av trygghet och lek framför sig – men först en bussresa genom kriget. Den ukrainska bussen måste ta sig genom sitt eget land för att nå Sverige.

Men först – pappersarbete. Imorgon och torsdag springer teamet i Ukraina till notarius med familjerna. Alla barn måste ha tillstånd att åka utomlands. Stämplar och underskrifter står mellan dem och friheten.

Förberedelserna pågår för högtryck nu. Packlistor skrivs, resehandlingar samlas. Föräldrarna vågar knappt hoppas – men gör det ändå. Hur lång tid tar resan? Vilka vägar är säkra?

Längtan och hopp. Mitt i allt. Vi fortsätter.

Tack för att du är med oss. Att du fortsätter att be och stödja barn i Ukraina.