Sjunde dagen av kriget
-Ingen kontakt med vår X-by
-Vi är också bortkopplade från Vitja.
-Zhenja, Kiril och Masha är redan i säkerhet i Polen. Det var ett under att denna troijka överhuvudtaget kom med på tåget.
Jag vet inte var jag ska börja. Guds mirakel eller min egen oro. Förbindelserna till Kiev och vårt team i byn.
Igår kväll vid midnatt kom ett samtal från Wolnzach, Bayer, Tyskland – det var Tanja som ringde från vår by X i Ukraina, där det inte finns någon telefonförbindelse.
Vårt team där överlevde igår. Mot kvällen blev det lugnare och de kunde återvända till huset. De sover alla på den säkraste platsen som är på golvet i förrådet.
Tanja hade tid att berätta för oss – DET HÄR ÄR ETT MIRAKEL! “Vi har ingen telefonkontakt, jag försöker bara då och då”, säger Tanja.
“Detta är ett mirakel, de sprängde inga hus, de ryska “soldaterna” sköt bara på marken som en varning till byborna att inte kasta molotovcocktails under stridsvagnarna.”
Ingen kontakt med teamet nu på morgonen. Jag vill tro att Gud har hört våra böner, och jag tror att Han inte gör halva mirakel. Det krävs mycket mod för att ta dessa ord i min mun.
Förbindelsen till Kiev är också nere just nu. Det finns fortfarande vårt folk där. Vår jurist är handikappad och kan inte ta sig till skyddsrummet. Vi kommer att fortsätta att be för henne.
Jag är ingen krigsreporter, men jag vill låta den här bilden berätta sin egen historia. Bilden är från Kievregionen. Källa: Försvarsmakten i Ukr
Detta är vad som händer med ovälkomna gäster.
9:45
Jag förstår inte detta?!!!! Ett meddelande kom från Kiev om att vårt team i byn X är okej. De fick en telefonförbindelse från Kiev. En dålig koppling, men ändå en koppling.
9:48. Message från Ljuda, vår jurist: ”Jag lever.”
12.58 Vi är okej! Vitja lyckades kontakta oss. En by av samma storlek som vår X har förstörts fullständigt av 16 raketer.
… fortsätter att uppdatera under dagen ifall jag får en möjlighet. / Mirjam
