Hej! Jag heter Jennifer Ravstam och är ordförande för Barnens Ambassad i Sverige. Det har jag varit sedan 2009. Det är ett engagemang som ligger mig varmt om hjärtat. Här kommer en tillbakablick.
Första gången i Ukraina
2002 var året då jag åkte till Ukraina första gången. Det var kärlek vid första ögonkastet Jag tyckte direkt om landet, människorna och kulturen. Det var en hjälpsändningsresa som gick till Ukraina o Moldavien.
Träffade då Mirjam och Boas för första gången. Kom hem och började läsa ryska, ifall jag skulle få möjlighet att åka tillbaka.
Volontär
Jag kom tillbaka redan året därpå. Under de följande somrarna hjälpte jag till som volontär.
Dels på sommarläger vid havet men också ute i Piski i Vännernas Hus, som började ta form 2003. Jag var glad att jag studerade, för då hade jag möjlighet att åka på somrarna Det var fantastiska resor, men inte utan utmaningar.
Jag återvände flera gånger
Under många år återvände jag årligen, ibland själv och ibland med följeslagare… minns bland annat praktiken jag hade på en liten sjukvårdsklinik, som en del i min sjuksköterskeutbildning.
Eller när jag fick spela med i Viktors fotbollslag, som enda tjej på planen
Ändringar i arbetet
Jag har följt förändringarna i arbetet genom åren. Fått förmånen att följa några barn lite grann, en kortare eller längre tid. Man gläds och man sörjer… vägen är inte spikrak för någon enda av oss.
Jag hoppas och önskar att Barnens Ambassad och Vännernas Hus fått vara och kommer att fortsätta vara en trygg hamn för barn, där man får erfara Guds kärlek. Att man får upptäcka trons kraft och känna att man inte är ensam i sin kamp, oavsett vilken livssituation man än har.
“Om än din far och mor överger dig, ska Gud ta sig an dig” (Psalm 27:10 i Bibeln).
