Kära vänner.
Ett nytt år har börjat
I vårt uppdrag som Gud har gett oss här i Ukraina möter vi olika slags människor
Barnfamiljer i nöd. de har knappt till livets nödtorft.
Barn som är utsatta för våld i hemmet på grund av alkoholiserade föräldrar.
Barn som förlorat sin pappa i kriget i östra Ukraina. Ett krig som man glömt i väst, men som pågår i full skala fortfarande. De enda som vinner på det är vapen försäljarna,
begravningsentrepenörerna och likkiste tillverkarna. Det uppdrag här i Ukraina, som Herren gett oss, är att hjälpa de som lider nöd, framförallt de allra minsta, Barnen. Att vara ett ljus i mörkret och förmedla Guds kärlek och omsorg till dem vi möter.
Vi har köpt mat och förnödenheter till många barnfamiljer. Vi rör oss i en värld där vi möter allt. Sorg,saknad,utsatthet,förkastelse,våld, men också kärlek och tacksamhet
Nyårsafton var en typisk sådan dag Viktor hämtade två flickor från en grannby för att de skulle vara med när vi köpte matvaror till familjen. Mamma stannade hemma med ett barn
För inte länge sedan förlorade de sin pappa i en en olycka. Han blev överkörd av en buss och dog. Begravningen var för två dagar sedan. När flickorna väntade hos oss i “Vännernas Hus” så satt Mirjam och pratade med dem och de tryckte sig nära Mirjam för att få omsorg och kärlek, speciellt i denna stund. Det är en av Mirjams uppgifter, att vara den kärleksfulla kramaren.
Vi var också hos en annan storbarnsfamilj, som vi känner sedan länge. Mamman låg i sängen och var inte alls bra. Jag blev omskakad av att se henne så. En av de större syskonen tittade på mamma och sedan på mig med sorg och rädsla i blicken.
Jag sa till henne att vi ska göra vad vi kan för att hjälpa finansiellt. All sjukvård kostar pengar i Ukraina, och den här familjen har inte alltid så det räcker till maten
Jag kände igen mig själv i den 16 åriga flickans situation. Jag var 16 år när min mamma dog i cancer och jag blev föräldralös.
Att se alla dessa olika situationer kan tyckas jobbigt och tungt, men vi hämtar styrkan i vår tro på Gud. Vi skulle inte klara av att vara ett ljus i mörkret och tröstare i nöden om vi inte hade en tro som bar oss. Vi har också många stunder av tacksamhet och glädje från människor som vi hjälper.
Nu blickar vi framåt mot ett nytt år 2019 som jag tror kan ha mycket positivt att ge.
Det finns ett hopp och en framtid som kan bli ljus, om man tänder sin inre lampa, och inte famlar i mörker.
Jag önskar er alla ett riktigt Gott Nytt År
Boas Adolphi
Missionär och medmänniska, tillsammans med hustru Mirjam verksam i Ukraina sedan 1991
