Hej

Varje fredag får du följa en speciell serie: Barnens dagbok – I krig och på flykt från kriget. I första delen får 17-åriga Aljona dela sin egen berättelse och sina upplevelser. Du kan följa vår speciella serie på bloggen.

Om du vill och har möjlighet, stöd gärna Barnens Ambassads arbete för barnen i Ukraina mitt i kriget.

Jag vill berätta om mina upplevelser från Ukrainalägret i Sverige. Det var verkligen något helt fantastiskt, både för mig och våra vänner!

Alla de dagar v hade i Sverige var magiska. Vi besökte en djurpark, såg på djuren och åkte på enorma rutschkanor. Varje dag var speciell på sitt sätt! Vi badade i jacuzzi, njöt av bastun och åt massor av god mat. Vi beundrade naturen, körde fyrhjulingar och häftiga bilar tillsammans med några riktigt härliga människor. Vi var också i en kyrka där vi möttes av människor med stora hjärtan. Det var så fint!

Vi hade en så rolig tid. Vi skrattade, sjöng, dansade, läste Bibeln, spelade spel och målade. Vi gjorde till och med våra egna konstverk och fotade massor. Vi gick ner till floden och badade tillsammans. En dag var vi till och med och fiskade! På kvällarna grillade vi korv och marshmallows, och sprang omkring med ukrainska och svenska flaggor.

Men till slut var det dags att åka hem. Det var svårt att säga hejdå till alla, men vi tog farväl med tårar, leenden och kramar. Vi kom tillbaka till Ukraina, fyllda av glädje.

Men när vi kom hem möttes vi av Shahed-drönare och raketer. Vi hörde ljudet av explosioner från vårt luftvärn och sirenen som varnade om flyganfall.

Det var svårt att anpassa sig igen, för vi hade vant oss vid lugnet under lägret. I mitt land är det krig. Varje dag och natt bombarderar ryssarna oss med raketer, drönare och Shahed drönare.

Alla är på helspänn och alla är så trötta. Våra soldater kämpar för vår seger med sina liv, men det är med stora förluster. Mammor gråter över sina söner som gått bort för tidigt… Men vi håller fast vid hoppet om seger!

Det är tungt för oss alla att hantera den här smärtan. Våra föräldrar mötte oss med tårar i ögonen. Vi hade alla saknat varandra så mycket. Vi kramade våra vänner och sa hejdå med leenden.

Nu ser jag fram emot att fortsätta plugga. Jag behöver en bra utbildning, så just nu läser jag till Manager. När jag är klar vill jag gå en militärutbildning och också hjälpa mina föräldrar!

Aljona 17år

P.S. Om du vill och har möjlighet, stöd gärna Barnens Ambassads arbete för barnen i Ukraina mitt i kriget

Swish: 123-113 7876

Bankgiro: 483-9478

Plusgiro: 415398-7

Vi vill gärna höra dina tankar om Aljonas berättelse. Skriv gärna i kommentarerna.
/ Mirjam