På väg till vår kommunstad Bobrovitsja. Vår by Piski omges av stora åkermarker, ja som stora oceaner kan man tycka ibland då man inte ser slutet, en traktor försvinner i fjärran. Vägen vi färdas på verkar oändligt lång, för att man inte kan skönja något i fjärran. Men plötsligt så dyker staden upp, och vi är framme. Så kan det också vara med livet, plötsligt dyker någonting upp vid horisonten. Det blir en kursändring. Man stannar upp, tittar på livets karta , eller som i vårt fall som troende på den levande Guden, så ber man till den himmelske Fadern om råd. För oss så dök någonting plötsligt upp.

Beskedet om att jag har prostatacancer, en godartad plus en aggressiv tumör. Lyckligtvis så har de inte spridit sig utan kan opereras bort.
Beskedet var förstås omskakande, det är ju inte en vanlig förkylning. Men jag är i goda händer, Eskilstuna har mycket skickliga kirurger i detta, dessutom ligger allt i Guds händer

Att ha den tryggheten och förtröstan i tron är underbart. Som att alltid ha ett staket att luta sig emot. Dessutom alla troende syskon som bär dig i bön , du är aldrig ensam. Detta är familjen Adolphi’s styrka. Den 26 nov är operationen, sedan vänder vi blad, hämtar ny kraft, och går vidare. Får också lite extra tid att träna på gitarren.

Arbetet i Ukraina fortsätter som vanligt, för vi har ju så duktiga medarbetare.
Markusevangeliet 9:23