SWISH  123-113 78 76  | Plusgiro: 415398-7  | Bankgiro: 483-9478 | 

 

Hjälp utsatta barn i Ukraina header image

Kiril berättar

Svårt, men möjligt. Att studera är intressant och jag har alltid älskat att laga mat. Jag har fått reda på vad fisk och kött kostar.

Hej, jag är Kiril och jag är student, jag är 15 år gammal

Min högskoleutbildning började på distans. I tre veckors tid studerade jag i telefon-surfplatteläge. Jag hämtade in kunskaper på de månader som jag inte kunde gå i skolan.

När distansundervisningen slutade och de vanliga studierna började lärde jag mig hur man filerar fisk och göra fisk som halvfabrikat. Jag har lärt mig hur man serverar maten, och jag har lärt mig att göra olika gröt.

Vår grupp är mycket vänlig och intressant. Nästan alla i gruppen är adekvata.

Jag hoppas kunna återvända till klassen igen efter corona ”lockdown i Ukraina.” Jag får lära mig nya saker. Jag vill verkligen att det ska vara ett bra år – 2021, och vi ska få återvända till det normala livet. Jag hoppas att ingen blir sjuk.

Jag lyckades också tävla i Kievs mästerskap i löpning. Jag tränade mycket och älskar verkligen sport.

Stort tack till min fadder Maaret för att hon hjälpt mig så länge, och gjort detta möjligt för mig. Jag är också väldigt tacksam för alla som hjälpte mig att köpa kökskläder för mina studier. Och till alla som stöder mig och hejar på mig. Jag är glad att jag har er.

Jag önskar er alla god hälsa och bara lyckliga stunder 2021.

/ Kiril 15 år gammal

Barnen berättar

Hej jag heter Kristina

Redan under 7 månaders tid lär jag mig Engelska, med min vän Stuart. Han är i England och jag är här i Piski. Vi pratar på Zoom.

Jag gillar att lära mig. Vi har kollat på alla siffror. Jag kan räkna upp till en miljon.

Stuart hjälper mig att göra läxorna från min bok från skolan. Det är roligt och intressant, lektionerna går fort och jag väntar på redan nästa.

Sedan berättar jag för Stuart vad vad jag gjort under dagen, Vilka betyg jag har fått, och hur jag haft det under dagen. Allt detta gör vi på engelska, för han kan ju inte Ukrainska.

Han berättar för mig om de senaste händelserna i England. Han berättade att de nu har en ny premiärminister

När jag blir stor, ska jag bli översättare., Jag kommer att bli en jättebra översättare ifall Stuart är min lärare fram till 11 klassen. Jag ska lära mig allt om engelskan.

Jag berättade för Stuart, att jag älskar göra video på Tik-Tok. Vi gjorde en video tillsammans, det var roligt och coolt!
/ Kristina 12 år

Jag heter Stuart och är från England, och har stöttat Barnens Ambassad i över tio år. Både som sponsor och som fotograf.

Sedan coronaviruspandemin har det inte varit möjligt att göra mina regelbundna besök, så när möjligheten uppstod för att hjälpa ett av personalens barn att lära sig engelska var jag ivrig att hjälpa.

Jag har gett Kristina 30 minuters engelska-lektioner, via Zoom, 6 dagar i veckan i 7 månader nu. Eftersom jag inte talar någon ukrainska har Kristina varit tvungen att lära sig engelska men lyckligtvis hade hon tillräckligt med kunskaper i engelska för att förstå mig (med mycket hjälp från Google translate).

Jag har använt skolboken som grund för lektionerna och hon har lärt sig tillräckligt nu för att vi ska kunna prata om hennes dag och livet i Piski.

Hon är en ivrig student och tydligt mycket intelligent vilket gör det mycket givande för mig och det är trevligt att kunna använda min tid i karantän för att hjälpa Kristina på ett sätt som pengar inte kan.

Jag hoppas att vi kommer att kunna fortsätta med lektionerna långt efter att coronaviruspandemin är över.
/Stuart

Sommarläger 2020

Vi är framme nu

”Mirjam, vi är framme nu!” skriver glädjesprudlande Zhenja 14 år.
Han är vår ”utsände korrespondent” och kommer att rapportera i ord och bild från barnens sommarläger.

"Vi har redan kommit fram till sommarlägret, men sitter och väntar i bussen

”Vi har redan kommit fram till sommarlägret, men sitter och väntar i bussen, vi väntar på barn från Kyiv. Tillsammans blir vi 40 barn!” skriver Zhenja med stor förväntan.

”Äntligen är sommarlägret öppnat! Vi bad tillsammans inför öppningen.”

”Äntligen är sommarlägret öppnat! Vi bad tillsammans inför öppningen.”

”Vi fick lista ut kluringar — det var typ, en test. Här kollas. vi för corona, här mäts temperaturen med en sån apparat, inte en vanlig termometer!” kommenterar Zhenja sina upplevelser.

Och här. har vi vår strand

” Och här har vi vår strand. Vi badade inte idag, för vattnet var kallt.”

”Vi har kul, här finns mycket allt möjligt!” berättar en uppspelt Zhenja.

” Idag har vi badat litegrann, ja ialla fall doppat oss, men inte jag, för var vattnet för kallt, vet inte varför …” berättar en glad Zhenja.

Ett sådant här entusiastiskt reportage kom från det kristna sommarlägret ”Dzherelo Nadii” från vår 14-åriga korrespondent Zhenya. Lägret ligger vid floden Dnjepr, i staden Pereyaslav-Kmelnitsky.

Jag tänker – hur viktigt detta läger är för barn som är trötta och deprimerade av karanten, som började redan i mars. Barnen har varit isolerade, inte kunnat umgås, inte har något att göra och de har tappat intresset för mycket.

Tack Nordisk Östmission, som har gjort detta möjligt, barnens sommarläger i rätt tid!


Vi uttrycker vår innerliga tacksamhet till er, utan detta stöd skulle denna översvallande glädje inte varit möjligt. Ni har hjälpt till att driva karantänen från barnens tankar, om ändå bara en liten stund. Barnens. Ni har gett barnen en stund av glädjen över sommaren och barndomen. Ett stort tack!

Mirjam Adolphi, Grundare

Barnen talar om karantänen

Jag tittar genom fönstret när karantänen tar slut.
/Ilja 3 år

Grattis till familjens dag

Den verkliga skatten i livet är familjen.

Jag önskar önskar er en lycklig familjedag. Grattis till familjens dag, jag önskar er ömsesidig förståelse av varandra, lycka och uppmärksamhet mot varandra.

Må kärlek och välmående alltid regera i familjen.

Aljosha 15 år

Barn om karantänen

Livet i karantänen – dag 64
13.05. 2020

Först tyckte jag att det var roligt med karantänen. Nu förstår jag bättre.

Jag är trött på att bara vara hemma,. Jag får inte gå ut och träffa kompisarna. Man kan inte ens gå till affären. Och om man måste gå ut så är det bara tillsammans med föräldrarna.

Det är många begränsningar. Bussarna går inte. Skolor och dagis är stängda. Vi läser på distans.

Jag skulle vilja att karantänen snart skulle vara över.

Aljona 13 år

Minnesdagen

Ett ljus brinner för att minnas
tårarna rinner ner i det
jorden gråter, himlarna gråter
Ukraina minns sina hjältar.
/ Svetlana, 15 år

Trevlig helg !

Hej till dig, jag heter Zhenja. Och livet i karantänen fortsätter hos oss.

Här har du mina råd för relax.

Det första du ska göra – plantera blommor. Titta här, det här är det coolaste krukan.

Råd nummer två. Vattna på trädgården. Jag vattnar så här, minst hundra gånger per dag.

Vi har en mycket bra nyhet. Det är mycket mindre folk som bli sjuka med coronaviruset.
Jag matar grannarnas höns, eftersom vi inte har egna. Och när man har avslutat med alla sysslor, så kvarstår det viktigast av allt. Tvätta händerna. Sedan kan man också spela monopol. Och man kan läsa. Jag är redan på sida 204.

Jag önskar dig trevlig hel. Det här var Zhenja, för dig, hejdå. ?

Min hund – min jackpot?

Hemma, hela tiden. Skolan är online och jag umgås med vännerna på internet.

Men jag har tur. Jag har en hund, Jessie. Det är ett stort plus. Jag kan gå ut med henne, och inte bryta karantänen, inte behöva betala böter, för jag är ute med hunden. Min hund har börjat vara mycket mer ute med mig, än tidigare.

På grund av karantänen är allting så oklart. Jag vill till skolan. Jag vill träffa mina vänner och lärare. Bara prata och skratta.

Under karantänen har jag hjälpt mamma mycket mer än tidigare. Hon var sjuk och jag var mycket orolig. Jag lagar mat, städar och förstås går jag ut med hunden.

Jag väntar sååå på att karantänen slutar och allt ska bli normalt.

Jag önskar dig hälsa och tålamod. Kanske du skulle skaffa en hund?
/ Valerija 15 år

Barnen berättar

Livet i karantänen- dag 46
28.04.2020

Karantänen går bra för mig, fast lite tråkigt är det att bara vara hemma. Det är så fint väder ute, men jag får inte gå ut. Jag får mycket läxor från skolan och jag läser dem varje dag.

Jag hjälper min mormor med allt i hushållet. Jag saknar Vännernas Hus jätte mycket, och jag väntar att jag åter få leka med mina vänner.

Aljosha 15 år.