Digitalt språng Hej, jag heter Nadija. Jag är 71 år gammal och i min ålder var jag tvungen att lära mig både smart telefon och dator
Dela gärna med dina vänner

Hej, jag heter Nadija. Jag är 71 år gammal och i min ålder var jag tvungen att lära mig både smart telefon och dator.

Karantänen bidrog till detta. Barnen från Vännernas Hus var i karantän. Jag saknade dem. Jag ville prata och umgås med barnen.

Först behövde jag hjälp från mina unga kollegor, för att kunna klara av datorn och smarttelefonen, för att kunna umgås med barnen. Sedan bestämde jag mig för att klara det själv. Man kunde ju inte be om hjälp hela tiden.

”Skulle det vara så omöjligt att inte övervinna denna barriär själv, sa jag till mig själv? Klart, jag klarar detta.”

För ett år sedan fick jag en smarttelefon. Efter att ha fått det förstod jag ingenting. Jag använde den som en vanlig tryckknappstelefon.
Jag kunde inte inte förstå mina arbetskollegor, som satt och knappade på sina telefoner. De var så inne i sina telefoner Nu har jag överträffat dem. Jag lägger mig inte förrän jag tittat på Facebook och andra sociala nätverk.

Nu har jag klarat detta. Jag slår inte ens på TV på kvällarna utan tittar på inläggen. Jag tänker hela tiden på vilka nyheter vi ska ge till våra vänner som bor i olika länder.

Datorn i sig är inte särskilt svårt, i onödan var jag rädd för den. Jag har ansvarsfulla lärare – mina unga kollegor.
/Nadija

Dela gärna med dina vänner

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *