SWISH  123-113 78 76  | Plusgiro: 415398-7  | Bankgiro: 483-9478 | 

 

Hjälp utsatta barn i Ukraina header image

Barn blir stora – vi blir gamla

Dela kärleken vidare

Text och foton: Hannu & Oili

Två år har gått sedan vårt senaste besök i Ukraina! Vi ville så gärna tillbringa julen i Vännernas Hus, även om det verkade osäkert att resa på grund av pandemin och krigshotet. När vi åkte önskade någon oss gott väder – men egentligen var vädret det minsta av våra bekymmer.

Lyxen med ett direktflyg är ett minne blott nu när man måste undvika Belarus –  Vitryssland. Kyiv välkomnade oss med ett regnigt men vackert ansikte i sin julbelysning. Vi skyndade oss vidare till Piski för att träffa våra gamla och nya vänner och se det renoverade Vännernas Hus.

Som barnen hade vuxit!

Ett barn växer mycket på två år, och en yngling är plötsligt vuxen. När vi kramade om dem var vi ibland tvungna att sträcka oss upp! Kristina är redan 13 år och har lärt sig så bra engelska att hon var till stor hjälp när hon tolkade för oss.

Vi hade sett bilder av de nya rummen i Vännernas Hus, men de trevliga gästrummen och det moderna och rymliga köket var ändå en överraskning. Vi utnyttjade genast köket till att göra pepparkaksdeg för morgondagens bakning.

Mer än ett dussin barn använde ivrigt sina brödkavlar En hel del av dem som brukar komma till Vännernas Hus var hemma, sjuka i influensa eller Covid. Det verkar som om det är naturligt för barn att baka pepparkakor. Många av dem gjorde det för första gången, men allt gick bra.

Vilken glädje att få träffa teamet igen! Vi var också glada att få träffa de nya teammedlemmarna. Men en saknades: Husets dam, Nadia, som gick bort för mer än ett år sedan. Vi besökte Nadias grav för att uttrycka vår längtan.

Hotfulla utsikter och fantastiska vyer

Nyheten om förberedelserna för kriget gjorde oss beklämda. Våra ukrainska vänner var inte angelägna att tala om krigshotet trots att det ständigt var tyst närvarande. Barnens Ambassad kan inte påverka den internationella politiken, men den kan förbereda sig för det värsta , på sitt eget sätt. Vi började sammanställa förnödenheter för Vännernas Hus och för familjerna. Tillsammans med Boas & Mirjam, skrev vi ett upprop till våra vänner i Finland och Sverige.

Barnens julfest och julmåltid innehöll som alltid en bön för fred. Den här gången var det en mycket uppriktig bön. Varför skall dessa glada och oskyldiga barn leva under krigshot?

Under julhelgen var det tyst och stilla i Vännernas Hus. Bokföraren Julia och vi bestämde oss för att ta ett tåg till västra Ukraina, till den historiska staden Kamyanets-Podolsky. Våra temperaturer togs på järnvägsstationen, och vi kunde inte undgå att lägga märke till det ukrainska sättet att bära mask: under näsan… Vi var tvungna att visa upp våra COVID-certifikat när vi kom in på stationer, tåg, hotell och restauranger.

Kamyanets-Podolsky visade sig vara mycket intressant och vackert: slott och kyrkor från olika områden, romantisk gammal stad, trevliga restauranger. Julhelgen var snart över och vi reste tillbaka i en sovvagn.

Tillbaka i Vännernas Hus bakade vi mer pepparkakor tillsammans med Tanyas familj. Mirjam och Oili lagade en finsk-svensk julmåltid för teamet. De njöt av de nordiska rätterna som sill, morotsgryta, skinka och kallrökt ren. Svetas 10 månader gamla Emma uppskattade fruktdesserten.

Nyår är den största familjehögtiden i Ukraina, så vi åkte och handlade med flera familjer. Vi besökte också några hem som vi redan kände och ett par nya som vi bara hade sett på Facebook. Våra vänner hemma hade återigen stickat julklappar. Den här gången tog vi med oss de stickade julklapparna till barnen i en familj som hade flytt kriget från Lugansk. De började ett nytt liv i ett nytt hem – som förhoppningsvis inte kommer att förstöras av ett nytt krig!

Innan vi flög hem stannade vi sista natten i Kyiv. Nyheterna berättade om förhandlingar mellan Biden och Putin, men ingen förväntade sig särskilt mycket av dem. Det kändes dåligt att resa bort och lämna våra vänner i en sådan hotfull situation. Å andra sidan börjar vi bli gamla och trötta, så det kändes som ett stort privilegium att återvända till vårt kära och stabila Finland och till värmen i vår bastu hemma.

När vi somnade hemma drömde vi om Ukraina.

Hannu och Oili Räsänen


Dela kärleken vidare