HJÄLP UTSATTA BARN I UKRAINA

Vännernas Hus är en trygg plats för barn, när det stormar i livet

≡ Menu

Teamet i Ukraina

Viktor Pavlovitj Skripets – President

När jag började arbeta i Vännernas Hus 2003 – hade jag 25 års pedagogisk erfarenhet. Då började jag se problemen för föräldralösa och utsatta barn på ett nytt sätt.

När vi hjälper dessa barn, gör vi allt för att barnen skall få stanna i sina egna hem.

 Jag har också varit fotbollstränare, och med den erfarenheten hjälper jag idag barnen att hitta sina bästa egenskaper och forma deras karaktär. Jag ser hur de växer, börjar visa ledarskapskvalitéer, upplever positiva känslor och visar förståelsen för varandra.

 

Nadja Mihaijlivna Litvin, Pedagog

Det viktigaste i mitt arbete är att barnen skall få stanna i familjen. Jag vet av min 45 års erfarenhet av arbetet på ”Internat” – ( skolhem, barnhem), att ingen barninstitution kan ersätta föräldrarna. Jag har en hög utbildning, trots att min barndom efter kriget var fattig och svår.

Jag jobbar för att hjälpa barnen från fattiga familjer att få en utbildning.

Katja Volosjin, ledare för våra sociala program i Piski och Bobrovitsa kommun

Jag är en av dem som har levt i den annorlunda verkligheten. Jag har erfarit hunger, kyla och skam. Av rädslan hittade jag på ”sagor” om hur bra min mamma var – När man frågade mig: ” Varför hon luktar sprit och har blåmärken?” svarade jag ”Hon ramlade och hon har smörjt sig med spriten mot myggorna.”

Jag är gift idag, har två underbara pojkar och arbetar i vårt glada team.

Jag drömmer om att barnen ska få bo i sina egna familjer och att de aldrig ska behöva se den annorlunda verkligheten.    

 

Svetlana Osjadtjuk, ledare för våra sociala program i Kiev

Mitt liv förändrades när pappa dog och mamma började dricka. Jag, min syster och min bror levde för oss själva. Vi rymde ofta hemifrån och bodde på gatan. När mamma dog hamnade jag på ett ”Internat” (skolhem – barnhem). Där fanns det ingen omsorg, värme eller förståelse. Jag rymde därifrån och sökte allt detta på andra ställen. Som ett resultat blev jag mamma i mycket ung ålder…

Nu har jag en underbar man, en dotter och ett arbete. Ett arbete som alltid är i mitt hjärta. Jag hjälper barn, familjer och unga mammor. Jag förstår deras livssituation, eftersom jag har erfarit den själv.

Man får inte lämna barnen själva med sina problem.  

 

Tanja Verozub, Social arbetare, Kiev team

Min barndom tillbringade jag på gatan, bland andra gatubarn. Känslor som hunger, kyla, hat, förkastelse och skam är inte bara ord för mig, utan jag har själv genomlevt detta. Det var min värld och jag visste ingen annan. I min barndom var jag inte rädd för häxor från sagorna, utan för polisen som fångade oss i källarna för att skicka oss till ”Internat” ( skolhem-barnhem).

Efter barndomen kom vuxenlivet, som jag inte var förberedd för. Mina barn har också fått erfara den annorlunda verkligheten men prisad vare Gud, allt detta är nu i det förgångna. Min livssyn har förändrats. Vårt team har blivit min familj.

Min värld har förändrats och jag vill hjälpa till att förändra livet för barn som hade det som jag. Så att de istället för skam, hat och likgiltighet ska få erfara kärlek, glädje och omsorg.  

 

Julia , Bokförare Jag hade en mörk barndom.

 

Min far lämnade oss när jag var två månader och min bror var två år. Mamma arbetade, men tjänade inte så mycket, så vi bodde fattigt. Därför vet jag vad fattigdom är. Nu har jag ett arbete där inriktningen är välgörenhet. För mig är det en lycka att få vara med i processen, att komma med glädje och fest när vårt team hjälper och besöker de fattiga barnfamiljer – en miljö som jag själv vuxit upp i. Dessutom älskar jag barn väldigt mycket, och när arbetet är kopplat till att hjälpa barn är det ett dubbelt nöje.

 

Ljudmila Schevtjenko, Jurist